Related Paintings of unknow artist :. | Capricorn palace | Thom Thomson, Le Pin, 1916-1917. | Saint old man in a white habit. | Portrat der Kaiserin Katharina II | Jorga de Villalonga | Related Artists:
charles emile callande1797-183
Charles-Emile-Callande de Champmartin (Bourges, 1797 -Paris,1883) was a French painter.
His numerous portraits, historical and religious pictures were very popular.
k. e. janssonKarl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle.
Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl.
Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman.
Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk.
Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf.
Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873.
Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
MONTAGNA, BartolomeoItalian Early Renaissance Painter, 1450-1523
Painter and draughtsman. Montagna is first documented in 1459 in Vicenza as a minor and, still a minor, in 1467. In 1469 he is recorded as a resident of Venice. In 1474 he was living in Vicenza where, in 1476 and 1478, he was commissioned to paint altarpieces (now lost). He has variously been considered a pupil of Andrea Mantegna (Vasari), Giovanni Bellini, Antonello da Messina, Alvise Vivarini, Domenico Morone and Vittore Carpaccio. While none of these artists, except Carpaccio, was irrelevant to Montagna's stylistic formation, scholars agree that Giovanni Bellini was the primary influence on his art. He may have worked in Bellini's shop around 1470. Several of Montagna's paintings of the Virgin and Child in which the influence of Antonello da Messina is especially marked (e.g. two in Belluno, Mus. Civ.; London, N.G., see Davies, no. 802) are likely to be close in date to Antonello's sojourn in Venice (1475-6); they are therefore best considered Montagna's earliest extant works (Gilbert, 1967) rather than as an unexplained parenthesis around 1485 between two Bellinesque phases (Puppi, 1962). These early paintings appear to be followed by others in which the geometrically rounded forms derived from Antonello become more slender and sharper-edged. Their figures are imbued with a deeply felt, individual humanity, sometimes austere and minatory, sometimes tender. Among them are some larger-scale works, for example the Virgin and Child Enthroned with SS Nicholas and Lucy (Philadelphia, PA, Mus. A.) and a Virgin and Child Enthroned with SS Ansanus, Anthony Abbot, Francis and Jerome